Jag är en tjej. Lever ett liv som verkar ganska innehållslöst på utsidan, men som på insidan är desto mer kaosartat. Och det är jag nog inte ensam om. Långt ifrån.

Mitt huvud är som en karusell. Inte bara psykiskt utan även fysiskt. Jag trodde inte det var möjligt förut, men jag har faktiskt tänkt så mycket att jag sen flera månader tillbaka har yrsel i princip dagligen. Ja, inte hittar jag i alla fall någon annan anledning till yrseln än just tankarna. Nu har jag vant mig vid den någorlunga, och för det mesta kan jag gå normalt. Men ibland, oj då gungar det till rejält och man får snabbt hitta något att hålla sig i. 

Jag är en ganska ensam tjej. Bor ensam i min lilla (nåja, ganska stor ändå) etta någonstans i Sverige. Har ett självständigt jobb som inte kräver så mycket social aktivitet. En familj som jag träffar då och då. Några vänner i samma stad som jag träffar än mindre. 

Inom mig finns en längtan. En längtan bort någonstans, men jag vet inte till vad. Dock vet jag en sak. Jag längtar efter kärlek. Kärlek som i pojkvän, vänskap eller annat spelar ingen roll. Bara någon slags kärlek helt enkelt. Och det har jag säkert redan, i massor, bara det att jag inte ser eller känner tillräckligt av den.

Och här sitter jag nu ensam och längtar. Olycklig är jag nog inte, inte för det mesta i alla fall, men kanske... Ostimulerad? Allt längtande har lett till metoder för att försöka underhålla mig själv, som till slut fått mig att glömma det som kanske är viktigare i mitt liv. Som stulit en del av min dyrbara tid som jag nu, steg för steg, vill försöka att ta tillbaka. 

Tanken med den här bloggen är att skriva av mig. Om det som jag tycker är roligt, mindre roligt, tufft... osv. Inget speciellt mål har jag med det. Jag är trött på mål nu. Åtminstone stora sådana. Målet kan istället vara att ta steg framåt uti det okända, för att sedan se vart de leder. Mitt liv är en bok jag vill läsa, inte endast skriva.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att leva i nuet är något jag är dålig på. Känns som att jag hela dagen idag har legat ett steg före, trots att jag så sent som igår kväll sa att det är just det jag ska träna på att inte göra.    På morgonen vid "göra mig i ordning -stunden" var ...