Att leva i nuet är något jag är dålig på. Känns som att jag hela dagen idag har legat ett steg före, trots att jag så sent som igår kväll sa att det är just det jag ska träna på att inte göra. 

På morgonen vid "göra mig i ordning -stunden" var jag redan på jobbet. På jobbet var jag på löpbandet osv.. Nej, på löpbandet var jag faktiskt fokuserad. Tack och lov. Jag vill att min jogging ska kännas skön och rolig, och inte bara som en del i mitt "Att göra"-schema som det gjort under de senaste veckorna. Som det kanske alltid gjort föresten.

Måndag. De flesta, eller många åtminstone, avskyr måndagar. Men jag gillar dem för det mesta. Måndagar brukar vara bra dagar. Som en nystart. Det är oftast då som jag presterar som bäst på jobbet tycker jag. Sedan rinner energin långsamt ut igen under veckan som går, haha..

Förutom att vara i nuet och inte i flyga iväg i mina tankar för mycket, är det nu på allvar dags att försöka göra mig av med tvångstankarna. Så mycket tid de skäl från mig, och framför allt - energi. Mina tvångstankar dyker upp flera gånger i timmen och jag ser varje som en kamp där antingen jag eller Den dumma tvångstanken, som jag kallar den, vinner. Oftast vinner den, men idag har jag lyckats skjuta ner förvånadsvärt många. 

Mina tvångstankar är många. De handlar om mat, hygien, städning, jobb, framtiden... Jag undrar om de inte handlar om allt egentligen, ibland känns det så. Ibland kan jag inte ens skilja på vanliga tankar och tvångstankar. De lurar mig och får mig ofta att tro att det är min plikt att följa dem. Därför är det så himla svårt att veta vilka av dem jag ska lyssna på och inte, och förvirrandet över det gör inte min yrsel bättre. 

Yrsel ja.. Idag har den varit värre än vanligt. Trots det har jag varit ovanligt pigg. Raska ben och

orkat med en liten vända på löpbandet som sagt, och det kändes faktiskt väldigt skönt. Både under och efter. Återstår att se om jag orkar imorgon också, men det blir ett kort pass i så fall. Jag har lagt ner mer tid än vad jag orkat på träning på sistone, och nu har jag planerat in en mängd som känns mer lagom för att det ska vara roligt och avkopplande. 

Finns mycket mer jag skulle kunna skriva om idag, men nu vill jag faktiskt koppla av lite istället. Man kan inte hinna med allt här i livet (dagen) :)

Dagens mat blev en fiskpasta med grönt till. Använde kolja, som inte syns på bilden, istället för rökt lax som i originalreceptet, som är hämtat från Vardagsmaten. 

Jag är en tjej. Lever ett liv som verkar ganska innehållslöst på utsidan, men som på insidan är desto mer kaosartat. Och det är jag nog inte ensam om. Långt ifrån.

Mitt huvud är som en karusell. Inte bara psykiskt utan även fysiskt. Jag trodde inte det var möjligt förut, men jag har faktiskt tänkt så mycket att jag sen flera månader tillbaka har yrsel i princip dagligen. Ja, inte hittar jag i alla fall någon annan anledning till yrseln än just tankarna. Nu har jag vant mig vid den någorlunga, och för det mesta kan jag gå normalt. Men ibland, oj då gungar det till rejält och man får snabbt hitta något att hålla sig i. 

Jag är en ganska ensam tjej. Bor ensam i min lilla (nåja, ganska stor ändå) etta någonstans i Sverige. Har ett självständigt jobb som inte kräver så mycket social aktivitet. En familj som jag träffar då och då. Några vänner i samma stad som jag träffar än mindre. 

Inom mig finns en längtan. En längtan bort någonstans, men jag vet inte till vad. Dock vet jag en sak. Jag längtar efter kärlek. Kärlek som i pojkvän, vänskap eller annat spelar ingen roll. Bara någon slags kärlek helt enkelt. Och det har jag säkert redan, i massor, bara det att jag inte ser eller känner tillräckligt av den.

Och här sitter jag nu ensam och längtar. Olycklig är jag nog inte, inte för det mesta i alla fall, men kanske... Ostimulerad? Allt längtande har lett till metoder för att försöka underhålla mig själv, som till slut fått mig att glömma det som kanske är viktigare i mitt liv. Som stulit en del av min dyrbara tid som jag nu, steg för steg, vill försöka att ta tillbaka. 

Tanken med den här bloggen är att skriva av mig. Om det som jag tycker är roligt, mindre roligt, tufft... osv. Inget speciellt mål har jag med det. Jag är trött på mål nu. Åtminstone stora sådana. Målet kan istället vara att ta steg framåt uti det okända, för att sedan se vart de leder. Mitt liv är en bok jag vill läsa, inte endast skriva.